Ser bra P Knut (c) Åsa Morath

Papperottens röst

Papperotten Knut


Tillbaka till översikten

2017-11-23

Repris: Gerania möter Agaton

JAAA! Om två dagar är det första augusti. Födelsedagar att fira, Schweiz nationaldag och första dagen på en hel ny månad. En härligt frisk, snålblåsig och färggrann höst närmar sig. Det kan nästan inte bli bättre!

Det var en sensommardag som jag hört att Gerania mötte Agaton för första gången. Gerania i blå klänning som vanligt. Undrar varför hon alltid har en blå klänning. Borde snart vara dags för henne att utöka sin klädgarderob.

I alla fall, Gerania hade som hon ofta brukar letat rätt på en knallröd rund och lagom mjuk flugsvamp, med vita prickar och klättrat upp på den. Det är skön fjädring i flugsvampar, Karl-Johan svampar är också helt okej. Blek kantarell däremot är mycket hårdare och taggsvamp eller fårticka ska vi inte prata om. Taggarna känns igenom upp till svamphuvudet. Det är som att ligga på en matta av spikar.

Förlåt, jag ska låta Gerania berätta själv.

Gerania börjar berätta,

"Jag låg så skönt och filosoferade på flugsvampen, kände ett litet vinddrag, ett till och ett till. Håret fladdrade, jag blundade och låg helt avslappnad. Du vet precis så där på gränsen med risk att nästan åka av flugsvampen. Solens strålar glimrade fram mellan de två översta tallgrenarna, den under grangrenen och den i nittioåttonde björkkvisten. Med hjälp av det visste jag att klockan var tre över tre på eftermiddagen. Plus att Taggarna drack sitt eftermiddagste.

Det började krypa efter ryggraden, mina hårstrån på armarna reste sig, likaså håret på huvudet. Näsan rynkades, lilltårna spretade och fingrarna flätade ihop sig. Det kändes som att någon stirrade på mig med en intensiv och glödande blick. Jag vågade inte öppna ögonen".

Till slut tog jag mod till mig och öppnade ögonen. Det jag ser är en svart hårig boll med ett virrvarr av svarta håriga ben. Den håriga bollen börjar att pipa. Tre snabba pip följs av hiiiihoooooohaahi. I nästa stund hittar jag mig själv på backen. Jag har ramlat ner med huvudet före, rakt ner bland mossan.

Det var så jag mötte den håriga pipande bollen Aaag STOPP! Vänta Ropar Agaton, samtidigt som han viftar febrilt. Låt mig få berätta, jag är ingen pipande hårig boll mumlar han stött. Agaton börjar berätta:

Fem hopp åt sidan, fem skutt tillbaka, sju knäböj ett för varje ben, upp och ner. Den pärldroppande svetten letades sig ner över pannan. Mitt i intervallträningen för mellanbenen frös svettdropparna till is. Vad i.... Jag började frysa, tre av mina ben darrade och fyra blev till gelé.

Nedanför mig ligger ett ihopvridet skrynkligt taggigt monster med klor. Aldrig i mitt hela långa liv har jag någonsin sett något liknande. Mina ben skakade fortfarande, jag var livrädd och kunde nästan inte hålla mig fast i min tråd. Jag brukar tänka på mig som någorlunda modig, men nu vete katten. Jag har tagit mig 206 mil från mitt gamla hem vid plankan över ån och hit. Jag har flugit med tranor, åkt flotte genom vindlande älvar och över djupa hav. Men aldrig på mitt håriga ben har jag någonsin varit med om detta.

Mitt hjärta ramlade ner i halsgropen. Det kunde ju inte gärna hoppa upp när jag hänger upp och ner. Hade det hoppat upp hade hjärtat snarare hamnat i vänster bakersta ben. Samtidigt fladdrade flygmyrorna (som jag åt till eftermiddagsfika) i magen. Tar ett fem meter djup andetag, slappnar av i ett ben i taget sådär ända ner till nästippen du vet - ja, försökte åtminstone. Spände ett säkerhetsnät.

Skickar ett MMS till Taggarna med bild på monstret och ber dem komma och hjälpa mig om jag inte är hos dem till klockan sex minuter över fyra. Virar mig försiktigt neråt. Det är något läskigt men samtidigt förunderligt över det krokiga monstret. Jag bara måste se vad det är!

Så jag fortsätter att sakta vira mig neråt mellan stråna som står rakt upp från monstret. Aktar mig från att fastna på det som verkar vara vassa taggar. Lyckas till slut ta mig ner till den ihopskrynklade ytan. Petar lite försiktigt på det med en tå. Plötsligt slås två blå ögon upp och stirrar rakt på mig. Mitt hjärta flyger ur halsgropen, fångas som tur är av mitt uppspända säkerhetsnät. Jag finner mig helt tom och förstelnad. Då piper det till.

Jag far upp i ett 32 millimeters hopp i 98 G-krafts fart och monstret ramlar rakt ner i backen.

Det är taggarna som skickade ett ljud-MMS som svar, det enda jag hör är kiknande skratt och mellan skrattsalvorna något som låter som "hur kan du hi hii bli livrädd lavrädd haaa aahii det é ju hii Geeer hiii aah ha ho hi, aniiia hiiiaiai"

Å det var så vi möttes.



Tillbaka till översikten


  • Agaton möter Gerania
    Agaton möter Gerania